e n a v t u s e n

vi går i korridoren i skolan, jag håller hans hand. ibland slutar dom pratar, det blir tyst. ibland kollar dom snett. ''varför ska jag slösa energi på dom'' tänker jag och fokuserar blicken framåt. men hur mycket jag än försöker mata mig själv med dessa tankar så vet jag att det inte spelar någon roll, för jag blir lika frustrerad och arg varje gång. 

 

vi har varit tillsammans i snart tre år, det har inte varit lätt alla gånger, vi är ifrån helt olika länder, han är muslim och jag är kristen, vi delar inte samma åsikter men det är inte så det ska vara heller. han har lärt mig så mycket, han har fått mig att se på saker annorlunda och han har fått mig att inse värdet på saker som man med mat på bordet och pengar i fickan kanske inte inser. han är ifrån ett land där man börjar jobba som barn, då kanske föräldrar är sjuk eller inte får tillräckligt med pengar för att klara sig. det viktigaste för dom här barnen är inte att få den där fina leksaken eller dom där fina skorna, som vi här i sverige tar förgivet. det viktigaste för dom är att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att kunna mätta sin familjs munnar. 

 

deras resa hit är långt ifrån lätt, det finns barn och ungdomar som dör på vägen till ett lättare liv, ett liv utan krig.

vuxna och barn färdas på båtar som egentligen inte klarar av deras vikt, men det finns ingen återvändå för dom. de drunknar på vägen över hav. de riskerar sitt liv, för att kunna uppfylla en dröm, för att hjälpa en sjuk förälder, för att slippa bli misshandlad. det har faktiskt hänt att folk hittar kroppar som flytit iland.

 

de som klarar sig hamnar i en ny stad, med ett nytt språk de inte förstår, med lång väg kvar och kanske inte har någon mat, pengar eller någonstans att sova. 

 

det finns så mycket jag skulle kunna skriva för att jag vill att folk ska förstå, jag vill inte att folk ska kolla snett, jag vill inte att folk ska ha förutfattade meningar om människor som har så mycket att lära ut. så snälla du, innan du säger någonting om en invandrare, tänk en gång till. du har ingen aning om vad denna person har gått igenom. den resan dom har gjort kan jag garantera att du och jag inte skulle vilja göra, men den resan dom har gjort, gör dom så mycket starkare än dig och mig.